Sista tiden i Zambia

Kära läsare, mycket har hänt sen sist. Nu är vi hemma i Sverige igen och livet i Zambia känns overkligt och väldigt långt borta. Mer om detta sen, nu ska vi först berätta om sista tiden i Kabwe.

Regnperioden kom tillslut om än något senare än normalt. Efter bara ett par dagars regn förändrades naturen väldigt mycket. Allt blev grönt, otroligt fascinerande! Det tråkiga var att de hade haft en hagelstorm när vi var i Livingstone som förstörde flera av odlingarna och träden på barhemmet.

Vi hann med en sista, härlig helg på Chankwakwa. Var en ganska lugn helg med mycket mys. Även här var det intressant att se förändringarna i natur och omgivningar.

Sista veckan på barnhemmet var ganska fullspäckad men vi försökte umgås så mycket som möjligt med barnen. Vi var även några rundor till stan. Vi köpte på oss Nshimaslevar och lite blandad zambisk mat att kunna laga till hemma. Och sen blev det några mer chitenger...Vi var även och hämtade ut kläderna vi lämnat in till skräddaren innan Livingstone. Helt ok resultat även om de fick sy om ett par gånger vilket tog lite tid.



Vi var också med om slakt och styckning av 200 kycklingar vid två tillfällen. Slakten gick till så att några av de äldre barnen skar av huvudena medan många andra barn tittade på och fick då blodfläckar på kläderna. Sedan plockades och styckades kycklingarna, det mesta togs tillvara. Vi hjälpte till lite med att plocka huvudena. De åts sedan av barnen på kvällen men vi fick sojabitar istället :)

På torsdagen (26/11) var vi på fika hos Auntie Elisabeth. Sjukt mycket snacks, frukt, kakor och tårta m.m. Rullade hem därifrån. På väg hem så rullade vi förbi in till doktorn för att fråga om det konstiga bett som Sofia hade på baksida lår (hade även ett litet på knäet men det var inte så farligt vid detta tillfälle). Ett myggbett (trodde vi) som hade blivit infekterat som bara svällde mer och mer för varje dag. Läkaren visste inte vad det kunde vara men gav henne lite antibiotika (surprise).

På fredagen ordnade vi en fest för barnen. Matlagningen startade 06.00, mycket mat som ska lagas till 100 pers. Festen blev jättelyckad och alla var glada och nöjda. God mat och sen blev det, som vanligt, sång och dans. Mycket trevligt!

På lördagen hade de storstädning på barnhemmet så jag och Emma tog oss an köket och förrådet. Efter några timmars arbete var detta gjort och vi begav oss till stan med Cynthia och Chichi. Efter lunch hemma hos Cynthia hade vi en trevlig utekväll!

På söndagen packade vi nästan allt innan sista kyrkbesöket. Efter kyrkan lyckades Sofia stöta i hennes ”bett” mot ett bordshörn och det sprack upp. Benet och knäet var efter dessa dagar väldigt röda, svullna och fruktansvärt ömma. Sofia hade tur, barnhemmets doktor var på besök. Så efter att Cynthia hjälpt henne att klämma ut massa var så tycke vi att det var lika bra att gå till doktorn. Doktorn tittade lite på såret och konstaterade direkt att det var en Putzi Fly.

Putzi Fly, eller mangoflugan som den brukar kallas på svenska ibland, lägger sina ägg i kläder när de hänger ute på tork. När man sedan tar på sig kläderna kläcks äggen av kroppsvärmen och larven far in och gosar till det i huden. Efter ca 5 dagar är larven redo och brukar komma ut av sig själv eller kan lätt klämmas ut. För den som tycker att detta låter obehagligt så skulle jag rekommendera att ni stryker era kläder i dessa områden! (http://en.wikipedia.org/wiki/Cordylobia_anthropophaga)

I alla fall. Larven som satt inne i låret kunde läkaren trycka ut (samtidigt som Cynthia höll i en kvidande Sofia). Det gjorde fruktansvärt ont men rodnaden och smärtan försvann ganska snabbt efteråt. Larven i knäet var inte redo så den fick Sofia bära ett tag till.

På måndag morgon gjorde Sofias knä väldigt ont och hon kunde inte riktigt hålla sig utan var tvungen att börja pilla på svullnaden. Rektor Moila och Cynthia hjälpte henne att trycka ut den sista larven. SMÄRTSAMT eftersom larven egentligen inte var riktigt redo. Sofia ville dock ha ut den innan hemresan för det hade varit ännu smärtsammare att sitta på planet med larven i knäet. Efter operationen svällde knäet ännu mer och var fruktansvärt ont, kändes som om Moila hade krossat hennes knä. Måndags förmiddagen var inte så rolig men Sofia klarade ändå av att åka in en sista sväng till stan och marknaden, smärtan lade sig till eftermiddagen. På eftermiddagen försökte vi visa ett utplock av våra bilder till barnen. Detta var mycket uppskattat. På kvällen bjöds vi på zambian night. En mysig kväll med eldar och massor av zambisk mat. En perfekt avslutning på en underbar resa.


Tisdag förmiddag var en tung historia. Vi bjöd barnen på kakor och saft till frukost, vilket uppskattades. Vi sjöng och dansade till smågrodorna och aramsamsa en sista gång, förklarade hur mycket vi uppskattade tiden i zambia och hur mycket vi kommer sakna dem, grät och kramades. Känns jobbigt när vi tänker och tittar på bilderna från denna förmiddag. Sedan väntade resan hem till Sverige som gick utan problem.



Som sagt är vi hemma nu och allt känns overkligt. Har sett fram emot detta äventyr så länge och nu har det redan nått sitt slut, känner tomhet. Resan har varit helt otrolig på många sätt och har nått upp till alla våra förväntningar! Det har inte varit lätt alla gånger men vi har lärt oss fruktansvärt mycket. Vi har fått underbara vänner och minnen för livet samt lärt oss att uppskatta vardagen hemma på ett helt nytt sätt. Vi rekommenderar alla att göra en resa som denna!

Nu är alla (nåja, ett urval) bilder och kommentarer uppe på: vilseizambia.pixbox.se

Många kramar från EmSo

Har ni frågor angående vår resa maila oss på:
sofili@student.chalmers.se
emmajona@gmail.com

Underbara Livingstone

Nu har vi varit en vecka i Livingstone, en riktigt bra resa som vi inte angrar en sekund.
Ditresan borjade med att vi fick skjuts till Lusaka med Pastor Marian, da vi satt tva timmar pa flaket till vanen. Gick forvanansvart bra. Sen vantade en sju timmars bussresa till Livingstone. Ingen ac, ganska tranga saten och sista biten av vagen var valdigt dalig. Trots detta gick tiden ratt snabbt och resan forlopte utan storre bekymmer. Enda problemet var att Sofia hade ont i magen storre delen av resan. Vi checkade in pa Jollyboys, ett hostel som vi rekommenderar starkt. Frascht, bra service och trevligt folk (behover det ju inte alltid vara iofs...) Vi bodde i ett dorm med 18 baddar, gick alldeles utmarkt. Pa kvallen at vi middag i baren och borjade planera aktiviteter for veckan. Fanns hur mycket som helst att gora men allt kostade alldeles for mycket pengar sa vi fick prioritera.

Pa onsdagen borjade vi med att diskutera visum med personalen angaende en planerad safari till Botswana. Behovde inte visum for att komma dit men daremot for att komma tillbaka in i Zambia, skulle kosta 50 dollar sa vi gick ner pa stan och jagade vaxlingskontor. Efter detta akte vi ut till Viktoriafallen. Var maktigt aven om fallen var torrare an vi hade hoppats vilket beror pa att regnperioden precis borjat. (ar som mest vatten i april) Vi kunde inte heller komma helt nara fallen utan att betala annu mer an intradet. Gick runt ett par timmar innan vi fick ge upp pga varme och sol. Pa eftermiddagen slappade vi lite vid poolen pa hostelet innan vi handlade och lagade mat.


Pa torsdagen var det da dags for safarin. Fick skjuts till en farja som skulle ta oss till Botswana. Vid vattnet kunde man se fyra lander: Zimbabwe, Zambia, Botswana och Namibia. Fick lite frukost innan vi satte oss i bilen som skulle ta oss genom Chobe nationalpark. Vi sag olika hjortdjur som Impala, apor, giraffer, bufflar, flodhastar, olika faglar som stork och havsorn, krokodiler, vartsvin, odlor och massor av elefanter. Det fanns 70 000 elefanter i nationalparken och det kandes nastan som vi fick se alla. De kom stundtals riktigt nara bilen och det var ganska skrammande nar de omringade oss. Framfor allt nar en hane borjade varna genom att trumpeta och stampa i marken. Det enda vi var lite besvikna over var att vi inte sag nagra lejon eller zebror. Efter bilturen fortsatte safari i en mysig foldbat. Sag da flodhastar, krokodiler, odlor, ornar och fler elefante pa nara hall. Vi var riktigt nojda med safarin aven om Emma somnade en stund pa baten och ja, hon skams. Blev en del visadiskussioner nar vi skulle tillbaka over gransen men det loste sig.




Pa fredagen hade vi bokat en kombination av en halv dags forsranning och for att sedan avsluta dagen med sunset cruise. Forsranningen var riktigt haftig! Vi var lite nervosa innan efter att ha hort historier (tva danska tjer som berattade om obehagliga minnen fran nard eras bat flippat over 3ggr) och sakerhetsgenomgang men det var sjukt roligt! Underbar natur och riktigt haftiga forser. Fick aven hoppa i och simma dar det var lite lugnare. Mitt i allt sa lag en krokodil pa klippkanten, skrammande! "Den ar sa liten och ar vegetarian" fick vi som svar pa vara orloliga ansiktsutrryck. Vi angrade att vi inte hade tagit heldag men fick i alla fall hora att de basta forsarna ar pa formiddagen. Vi kopte bilder och film. Precis nar vi kom till hostelet borjade det regna men hann sluta innan vi skulle ivag pa kryssningen. Gratis mat och dryck, trevligt umgange och fin natur.






Pa lordagen gav vi oss ner pa marknaden efter frukost. Efter att ha gatt runt i flera stand och prutat en massa (vilket Emma lyckades sadar med) var vi trotta och hungriga och tog lunch. Slappade pa hostelet under eftermiddagen. Tillsammans med nagra norska och danska tjejer som vi traffat pa hostelet gick vi med nagra zambiska killar ut pa kvallen. Forst en lokal bar dar vi kande oss valdigt uttittade(annu mer an vanligt) och sen en mer turistigt anpassad klubb, trevlig!
Pa sondagen slappade vi vid poolen. Dessutom halsade vi pa Patrick. Patrick ar en kille som tidigare jobbat pa barnhemmet men numera jobbar och haller pa med ett project i Livingstone. Vi traffade honom ett par ganger, han hade nastan kusligt mycket koll pa oss under var vistelse.


I mandags akte vi aterigen till fallen. Tillsammans med en tysk tjej och engelsk kille gav vi oss ivag till Devils pool. Dar kom vi betydligt narmare huvudfallet och fick mycket battre vy. Dessutom fick vi hoppa i vattnet precis ovanfor kanten pa fallen, riktigt haftigt. Det var vart att lagga pengar pa!






I tisdags akte vi hem efter att ha stannat tva natter langre an planerat fran borjan. Jobbig hemresa. Bussen lamnade Livingstone kl 6 och tog 7 timmar till Lusaka. Vid ettiden gick vi pa en buss mot Kabwe som skulle avga inom 45 min enligt killen som salde biljetterna. Ungefar fem timmar senare kom vi ivag och da tog det ytterligare tid innan vi kom ut ur stan. Hann bli ratt trotta innan vi var “hemma” pa barnhemmet. Sista biten fick vi se ett riktigt haftigt askvader med blixtar som lyste upp hela himlen.

Nu ar vi tillbaka i vardagen pa barnhemmet, kanns bra. Kanns valdigt konstigt att vi ska aka hem om mindre an tva veckor, vart tog vara tre mander vagen? Kommer sakna alla har sa mycket nar vi aker och kanns jobbigt att man formodligen aldrig kommer traffa dem igen.

Naja ska njuta av sista tiden. Aker till Chankwakwa under helgen och sen blire barnhemmet for hela slanten!

Hoppas alla har det bra. Kanns konstigt att skriva men vi ses snart! :)
Kram Kram fran EmSo

Lange sen sist

Langesen vi skrev nu sa har hant en del aven om det ocksa varit mycket vardagspyssel.
Grotprojektet har dragit igang. Det ar ett project sponstrat fran Sverige dar barnen som bara gar i skola pa Arteco men inte bor dar far grot till fukost under forsta rasten. Var lite rorigt i borjan men fungerar helt ok nu. En hel del kommunikationsproblem mellan Elina och pastor Marian dar vi har statt emellan och inte vetat vad som ar ratt och fel. Projektet skulle ha startat i september men ingen pa barnhemmet har tagit tag i d
etta. Som vanligt hade personalen tusen bortforklaringar varfor projektet inte kommit igang. Nu ar det i alla fall igang och fungerar bra!

I slutet av forra manaden sponsrade vi (med insamlade pengar) inkop av bonor, sojabitar, capenta (sma torkade fiskar) sa att barnen skulle ha nagon mat sista veckorna...har aven kopt in en del gronsaker. Har efter det forsokt gora en matplanering med Violet och Charity (en av personerna som jobbar i koket). Vi forsoker fa dem att gora mindre portioner sa att maten istallet ska racka hela manaden. Vet inte om det gett nagot resultat over huvud taget men vi har i alla fall gjort ett forsok. De far en exakt summa varje manad fran Sverige for att kopa in mat men ofta saknas anda pengar vilket ar konstigt. Sen har vi insett att varan planering inte riktigt haller eftersom vi inte hade raknat med att all personal standigt plockar fran maten. Varfor? Jo, barnhemmet har inte rad med lararnas loner sa darfor ger de i alla fall mat till deras familjer. Inte konstigt att maten inte racker nar den standigt anvands till ca 30 personer mer an vad den ar beraknad till.

Har varit en del upp och ner kanslomassigt sen sist. Har blivit lite frustrerade ibland nar det varit for mycket kulturkrockar och ingen som vill lyssna. De skyller allt pa att barnen har olika bakgrund, och de ar klart det paverkar mycket men inte allt. En av sakerna var att barnen inte far ha mat pa rummen pa kvallarna utan ska ata upp i matsalen vilket aldrig nagon kollat sa givetvis tar de alltid med sig mat. Vi kande oss ett tag som poliser som bara gnallde pa barnen utan att egentligen veta vilka regler som gallde. Vi hade en ganska het discussion, dar vi forklarade att de vuxna maste ha battre koll pa barnen och vara tydliga med vilka regler som galler. Det skyllde som vanligt ALLT pa olika bakgrunder men till slut var vi hyfsat eniga. Efter detta hade de vuxna ett samtal med barnen och efter detta har allt fungerat mycket battre. Vi har dock insett att det ar valdigt mycket vi bara far acceptera att saker ar som de ar. De ar afrikaner och gor pa sitt satt, detta tar ar att andra pa.

Den 24 oktober firades independence day. Programmet som planerades dagen innan drog igang nagra timmar senare an planerat (ingen chock direkt). Forst bjods vi pa traditionell dans och sang samt en kort pjas. Efter lunch var vi och tittade pa en fotbollsturnering som Arteco deltog i. Tyvarr forlust i matchen vi sag. Vi var aven och halsade pa Yvonne, en syster till Pastor Marians foredetta. Hon var valdigt trevlig och intressant att diskutera med, nagon som tankte mer som vi! Hon har sjalv drivit barnhemmet och hade manga sunda asikter. Dagen efter var det modevisning som inte hanns med pa independence day. Fem tjejer deltog med olika teman, roligt att se. Ocksa kul i pauserna dar alla var uppe och dansade: stora och sma, killar och tjejer. Ovanligt att se i Sverige!

Har varit och halsat pa Danny (pastor marians son) som bor med sin pappa. Valdigt enkelt med fa tillgangar, pappan har dessutom cancer.

Varit pa stan nagra ganger till. Var bland annat till en swimmingpool tillsammans med Tehila (pastor Marians dotter). Inte helt frash och vi kom dit 2 h innan de oppnade och fick sitta och vanta pa att chefen skulle komma. Var anda trevligt och vi hjalpte Tehila med simtraning. Har borjat shoppa mer, Emma som vanligt uppstressad over att ha kopt for mycket (aven fast Sofiat som vanligt handlat mer).
Borjar bli ratt less pa kyrkan och bonemotena med mycket upprepningar. Samma saker tas upp hela tiden och sags vid varje tillfalle pa tio olika satt...

Forra lordagen spenderade vi eftermiddagen och kvallen med Chi-Chi, en tjej som som bor i vart hus och jobbar for pastor Marian. Riktigt trevligt: sag filmer, lagade mat och pratade. Forra sondagen var vi med Elina och Cajsa till Elinas familjs kyrka i stan. Battre an Arteco men fortfarande lang, seg predikan. Pa eftermiddagen forsokte tjejerna lara oss dansa klassisk zambisk dans, gick val sadar...

Forra veckan var vi och lamnade in tyger hos en skraddare for att fa klader uppsydda, valdigt spannda pa hur resultatet ska bli. Har aven bokat resa till Livingstone , det bar av imorgon, ska bli riktigt roligt! Skulle egentligen akt igar men fick skjuta upp resan eftersom Cajsa (som ska aka med oss) blev sjuk. Ar battre nu som tur ar.

I torsdags var vi i Lusaka over dagen. Fick skjuts med Bertil och Viktor. Viktor tog med oss till Arcades (ett kopcentrum som paminner om de i Sverige). Vi at pizza respective chicken & chips till lunch, riktigt gott! Sedan halsade vi pa Bertils kusin Georgia som driver ett litet spa. Vi unnande oss varsin pedikyr, helt underbart! Minns inte nar jag sist hade rena fotter. Medan vi vantade pa varandra bjods vi pa vin, snacks och trevligt umgange.

Pa vagen tillbaka till Arteco kom regnet och pa kvallen kom aven en skur pa Arteco. Sa nu har regnperioden antligen (?) kommit som borde varit har for ett par veckor sedan. Nu hoppas vi bara att det inte ska regna hela dagarna nar vi ar i Livingstone...Annars ar det fortfarande riktigt varmt pa dagarna och solen branner ordentligt redan pa morgnarna.

Har i helgen varit begravning for en av Artecos styrelsemedlemmar. I Zambia borjar begravningen ett par dagar efter bortgangen och haller pa i ca tre dagar. Forsta kvallen ater man tillsammans och alla som vill far komma. Kvinnorna sover tillsammans i ett rum och mannen utonhus vid elder. Sofia lyckades ofrivilligt hamna pa begravningen i fredags. Hon skulle folja med nagra av pojkarna for att leverera kott men fick vanta tre timmar pa pastor Marin innan de akte tillbaka...I lordags var det burial vilket ungefar motsvarar en svensk begravning. Da var vi bada med.
Igar akte vi till stan med Chi-Chi. Bjod henne pa glass och kopte mer tyg...Sedan halsade vi pa hemma hos Cynthia, en av lararna som ocksa bor i vart hus. De visade oss stallen dar de brukar hanga bla sag vi fotboll pa en bar. Var en trevlig dag, blev betydligt senare an forvantat...

Nu ar vi nastan helt forberedda infor resan imorgon, ska bara se till att vi far skjuts in till stan. Aker darifran buss till Livingstone via Lusaka (resan tar ca 9h)Vi har sett fram emot resan lange och det ska verkligen bli roligt, var semester! Vi ska se till att ta mycket bilder och blir nog ett blogginlagg nar vi ar tillbaka.
Hoppas alla har det jattebra runt om i varlden!
Manga kramar fran EmSo

Vill bara papeka hur fruktansvart svart allt ar att forklara. Blir sa mkt enklare nar vi kommer hem aven om vissa saker kommer vara svara att forsta. Mycket ar svart att forsta aven nar man ar pa plats...

Fortsatt mycket nojda men med blandade kanslor

Skrivet 18/10

Vill borja med att saga GRATTIS Mossen! Seger i div 3, grymt

tjejer! Kul med div 2 spel aven om formen ar langt ifran pa topp efter sjukdomar och massor av Nshima haha. Aven om vi faktiskt joggat tva ganger denna veckan... Skamt asido vi hade valdigt garna varit med er igar och saknar er valdigt mycket. Far ta en julfest nar vi kommer hem!

Sen sist har det varit en hel del malning. Har dragit igang och avslutat ett malningsprojekt dar byggnaden med barnens sovsalar, kontor samt kok har malats om. Har fatt hjalp med arbetet av Pastor Marians son Sydney och har gatt riktigt snabbt. Da jobbade vi i och for sig 12 timmar i solen ett par dagar. Vi ar riktigt nojda med resultatet och vill tacka alla som hjalpt till ekonomiskt! Vill i samband med detta passa pa att varna for att kladda ner sig med oljebaserad farg utan lampligt losningsmedel att ta bort det med, ingen bra grej...

Har lanat ut 2 000 000 kwacha (ca 3000 kr) till Pastor Marian, vet att det inte ar optimalt att lana ut pengar har men var till ett valdigt bra andamal och har fatt lofte om att fa tillbaka dem 22 oktober vilket vi ska se till att gora.

Forra lordagen akte vi for forsta gangen ner pa stan sjalva (liftade=vanligt har). Vi var en bra stund pa marknaden. Kopte flipflops och tyger, sa kallade chitenger, ett slags sarongkjolar att t.ex. tacka kladerna med nar man jobbar. De gar aven att anvanda som dukar m.m.Vi var aven pa Uppercrust, som ar slakteri, cafe och bageri som ags av familjen Eriksson. De firade barnens dag med att salja barnhamburgare da det ingick ballong och ansiktsmalning exemplariskt utford av Elina och Cajsa. Cajsa ar en kompis till Elina som ar har i tre manader och framst ska hjalpa till med Elinas skolprojekt. Elina har dragit igang en liten skola for de sma barnen pa Chankwakwa med omgivning.

Pa sondagen var vi och sag Arteco spela fotboll i en grannby. De forlorade tyvarr men anda kul att se. Lite mer oorganiserat an hemma. Far val se om vi ar med nagon gang men da far vi nog vara radda om benen... Aven kul att se andra byar, manniskorna bor verkligen mitt ute i ingenstans i sma hyddor och utan el och vatten. Sa langt ifran de liv vi lever i Sverige...

Denna helgen spenderas pa Chankwakwa. Kom hit i fredags eftermiddag och hade en trevlig kvall med en del tjejsnack :) Igar solade vi vid poolen pa formiddagen, forsta gangen vi solat pa riktigt i bikni pa resan. Detta ledde till en del rod hud, framforallt Emmas lar var vackert rodrosa. At eftermiddagsfika hos auntie Mary, en av Dorothys systrar. Pa vagen fran garden stannade vi till pa farmens syltfabrik, var lite enklare an vi forvantat oss, se kommande bilder. Pa kvallen blev det lasagne (mums!) och bastu (!). Nej det ar inte vanligt att man badar bastu i Afrika, Rolf fick bastun i 60-arspresent och anvands varje lordag. Vi var lite skeptiska till en borjan men var faktiskt valdigt skont framforallt nar vi kunde svalka oss i den ganska kyliga poolen.Idag vantar lunch hos auntie Gladys, ingen syster men har kallar man alla auntie av respekt, kan vara ratt forvirrande ibland.

Har dragit igang nagra nya projekt for insamlade pengar, men inget vi kanner oss kvalificerade nog att utfora sjalva. Det ska byggas tvatthoar dar barnen kan tvatta sina klader, kanns lovande an sa lange. Kranar har bytts ut, valbehovligt eftersom de star och sprutar massa vatten vilket leder till att man inte far nagot vatten till koket bla. Att vatten star och sprutar kanns aven valdigt onodigt nar det ar el – och vattenbrist pa hela kontinenten. Vi vill aven kopa in slangar att kunna anvanda for bevattning istallet for den enda trasiga slang de nu flyttar runt och (forsoker) laga varje dag..

Det var allt for denna gangen. Har haft lite problem med internet anslutning varfor detta inlagg har drojt. Hoppas alla mar bra, nu ska vi ta ett dopp i poolen :)
For ovrigt tycker Sofia att det kanns valdigt bra nar Lulea Hockey gar bra!

Puss och Kram fran EmSo (observera att inlagget fortsatter nedan men ar skrivit 19/10)


Ytterligare tankar och funderingar. Vissa av er har fragat om fattigdomen. Fattigdomen ar sa nara men anda sa langt bort. Ingen skulle nagonsin do av svalt har pa barnhemmet for har finns mat, aven om kosten inte ar sa varierad. Daremot forstar vi inte hur endel manniskor i omgivningarna overlever. De bor mitt ute i ingenstans utan el och vatten samt att marken ar torr som fnoske. Dessa overlever mha egna odlingar. Skulle regnet utenbli under regnperioden innebar detta STORA problem for stora delar av Afrika. Enligt Rolf hander detta ca vart 7e ar.

Afrikanerna tar verkligen dagen som den kommer och planerar aldrig langt in i framtiden. Storhandlingar gors aldrig for detta har man aldrig rad med och exempelvis ar storpack dyrare i manga fall. En i kokspersonalen sa idag att hon skulle aka till Zimbabwe pa torsdag om hon kunde samla ihop nog mycket pengar, isf skullle hon traffa sin mamma for forsta gangen pa tjugo ar. Detta ar ett av manga exempel pa den kortsiktiga planering till stor del pga ekonmin.

HIV och AIDS ar ju fruktansvart vanligt, detta beror mycket pa fattigdom och okunnighet. I dagslaget vet ar man inte lika okunnig men det ar forsent. Sjukdomen ar alltfor utbredd och aven om bromsmediciner ar gratis har alla inte tillgang till detta eftersom de bor ute i byar och inte har tillgang till transport och dylikt. Vi blir paminda om sjukdomen varje dag och igar fick Erikssons veta att en av deras anstallda dott av AIDS. Oerhort skrammande och tragiskt men verklighet har i Zambia, vilket ar oerhort svart att forsta aven om man ar pa plats.

Att trosta ett barn som ramlat och slagit sig ar inte sa svart men vad sager man till en flicka som grater pa morgonen for att hon har dromt om och tanker pa sin doda mamma? Vad sager man till syskon som sett sina foraldrar bli halshuggna och sin lillasyster blir valdtagen? Vad sager man till dessa syskon nar de ber om hjalp eftersom de inte vet hur lange de far bo kvar pa barnhemmet och ar jagade av hamndlystna man samt att papper pa att de verkligen ar syskon verkar vara omojliga att fa fram? Det ordnar sig allt kommer bli bra.. Eller sa inte..

Vi forsoker dock gora sa gott vi kan och hoppas att narhet och en kram racker en liiten bit i alla fall. Kanner oss dock valdigt hjalplosa stundtals framforallt nar vi tanker pa att vi snart ska aka harifran och skiljas fran dessa underbara barn och ungdomar. Kanner sig tom nar vi tanker pa att vi mest troligt aldrig mer fa se dem. Tre manader ar en alldeles for kort tid for att hinna gora stor skillnad, vi ska dock gora varat basta for att ge stod samt att ta vara pa sista tiden.

Mycket kanslor nu men vi vill forsoka ge en liten bild hur vi kanner. Vi ar sa oerhort glada att vi gjort denna resa aven om allt kanns orattvist manga ganger.
Ta in detta och fanga dagen!

Laddade for nya projekt

Hej! Nu ar aven Sofia ater i arbete och vi mar bra aven om vi fortfarande ar forkylda. Vi tycker dock att Sofias Halsfluss och Malaria far vara nog for denna resa. Malarian ar inte sa farlig som man kan tro. Ar valdigt vanligt har och sa lange man behandlar den i tid sa ska det inte vara nagra problem alls.

Sen sist har vi bland annat varit med och anordnat en overraskningsfest for varan chef pastor Marian. Denna fest var mycket trevlig med god mat och dans. All personal samt alla barn deltog dar vi stod som huvudsponsorer. Bilder sager mer om detta tillfalle men som vanligt tog matlagning och sant valdigt lang tid eftersom afrikaner ar valdigt ineffektiva haha.

Lar kanna alla mer och mer vilket gor att vi kanner oss som hemma. I lordags tog vi oss en promenad till Fig Tree Cafe (dar vi at lunch med Elina for nagra veckor sen). Vi at hamburgare, pommes frites samt choklad till efterratt MUMS! Skont att komma ivag lite samt bra att fa lite motion. (ca 70 min sammanlagt)

Efter kyrkan i sondags akte vi till Chankwakwa for att avnjuta en trevlig lunch. Detta hade vi dock ingen aning om och vi hade ingen aning om vad vi skulle dit och gora egentligen. Det visade sig att det var en fest dar vi firade att Rolf ar hemma och ar frisk igen. Han har genomgatt en hjartoperation och tillbringat nagra manader i Sverige. All personal pa farmen samt lite vanner och slakt deltog. Var valdigt mycket manniskor (en farm pa 1200ha kraver endel arbetare).

Igar var vi pa stan 2ggr for att kopa in diverse grejer samt att stampla vara visum. Andra gangen skulle vi bara in en jatte kort stund. Det slutade med att vi var dar i flera timmar samt att vi var 12 personer, en frysbox samt nagra hundra kycklingar pa flaket. Allt blir inte riktigt som man tankt sig men vi borjar vanja oss.

Det vi kopt in hittils for pengarna vi samlade in innan vi akte ar:
Sopborstar + papperskorgar (som faktiskt otroligt nog anvands flitigt)
Trosor till tjejerna (valbehovligt med tanke pa att man inte har sarskilt bra eller inga alls mensskydd)
Lysror + tillbehor for att hoja sakerheterna runt om barnhemmet
Eluttag samt lagning av kyl och frys
Nya las och dorrhandtag till kok och forrad
Bidrag for att kunna slutfora ett tidigare paborjat projekt dar man varmer upp vatten via solceller till barnensduschar

Skolgrejer, barnbocker, hopprep koptes aven in innan vi akte.


Nu har vi dragit igang ett malningsprojekt som vi hittils sponsrar sjalva. Vi ska mala utsidan av byggnaden med barnens sovrum, kok och kontor. Detta har inte gjorts pa lange och huset ar slitet. Vi hoppas pa att kunna starta imorgon bitti ar dock lite oroliga over resultatet eftersom allt inte kommer ga att utfora exakt som vi vill med brist pa resurser och forstaelse bland de anstallda har.



En manad har redan gatt och allt ar hur bra som helst aven om vi manga ganger sakner sjalvstandigheten. Pojkvannerna hade garna fatt vara har.. Saknar er!

Sofia langtar aven hem till Kalix aven om snon kanns vaaaldigt langt borta just nu!

Skot om er allihopa!

Vill passa pa att saga FORZA MOSSEN!


Puss och kram fran EmSo

Fortsatt bra trots sjukdom

Hej!

Har hant en del sen sist. Idag ar det bara Emma vid tangenterna eftersom sofia ligger "hemma" och ar sjuk :( hon ar dock pa battringsvagen.

Forra helgen tillbringade vi med familjen Eriksson. Pa fredagkvallen och lordagen var vi pa farmen. Vi var runt och tittade pa farmen, badade i pool och tog det lugnt. De har manga djur: kor, grisar, hons, far och hundar. Tror val framforallt korna, kott och mjolk, samt honsen ger mest inkomster. Sedan odlar de aven majs men mangder varierar lite fran ar till ar delvis beroende pa bidrag. De hade aven fina tradgardsodlingar och en frukttrad, vi fick lite citroner och apelsiner. Intressant att se hur de har det dar och valdigt trevligt att umgas med Elina, Bertil, deras barn samt Rolf och Viktor. Viktor har tidigare varit pa arteco som volontar och har sedan varit i sydafrika, zambia och en svang i sverige for att jobba ihop pengar. Just nu jobbar han pa farmen. Pa sondagen var vi vid Mulungushi, pa ett stugomrade vis en stor damm som var mer som en sjo. Dorothys systrar hade varsin stuga dar (egentligen storre an tillatet, de har en del pengar) Badade i pool, tog det lugnt och beundrade naturen. Valdigt annorlunda fran det Zambia vi hittills sett (Kabwe) och riktigt harligt. Vi var bl.a. och klattrade vid ett litet vattenfall, jattefint! Dock horde vi om en pojke som blivit tagen av en krokodil i dammen sa det var inte lage att bada dar...Kabwe ar en valdigt fororenad stad sa det var kul att se att det fanns sa vacker natur en liten bit darifran.

Blev under helgen ocksa paminda om HIV och att formodligen ungefar halften av alla pa barnhemmet ar smittade. Kom pa att vi ska tanka pa smittorisken mer i fortsattningen nar barnen bloder osv. Innan helgen kom en av tjejerna och blodde nasblod, sag forst riktigt illa ut med blod i hela ansiktet. Forklaringen vi fick var att hon slagits med sin larare (!). Har dock hort att lararna inte far sla eleverna, och vi har inte lagt marke till nagra andra liknande incidenter sa forhoppningsvis var detta ett engangstillfalle.

Sen sist har det varit mer problem med strom som kommit och gatt an det var i borjan och darmed ocksa vattentillforsel. Det har dock inte stort sa mycket. Vi har borjat kopa in grejer till barnhemmet for de ihopsamlade pengarna, tack alla! Vi har hittills kopt trosor, sopborstar, papperskorgar, knivar till koket, las till koket samt lysror till utebelysning. Detta har bestamts gemensamt av oss och personal pa barnhemmet.

Vi har haft vissa medicinska problem och har fatt uppleva sjukvarden i zambia. De tvekar inte att ge ut mediciner. Sofia skulle till doktorn for att hon var sjuk och jag foljde med. Pa vagen skrapade jag upp min brannblasa sa nar vi satt och vantade fragade jag sjukskoterskan i forbifarten om jag skulle ha saret overtackt eller inte. Det slutade med att jag fick en spruta mot infektion (typ), en salva att satta pa samt antibiotika och smartstillande tabletter. De tva sistnamnda har ej anvants. Sofia har gatt igenom en rad olika mediciner. Jag har aven haft en formodad slang av magsjuka som var snabbt overgaende.

Annars flyter livet pa ungefar som innan. Rutinerna har andrats nagot, numera far barnen frukost varje morgon innan skolan. Vi hjalper till mest i koket, med matlagning, diskning och stadning. Dessutom umgas vi med barnen och forsoker hjalpa dem med stadning och tvattning nar det behovs. Vi har bl.a. fatt se smatjejerna ha sangtavling och modevisning. Kyrkan igar var betydligt mer givande an forra gangen aven om man fortfarande ar ovan.

Vi hjar ocksa upptackt att vi har internet pa telefonerna, billigt. Allt funkar inte men vi kan komma in pa facebook, twitter och min gmail i alla fall. Trevligt att kunna halla kontakten oftare med flera:)

Tack for alla kommentarer, alltid trevligt att hora fran er. Ha det sa bra alla!

Kram EmSo genom Emma

Det har kommer bli riktigt bra!

Hej!

tack for alla kommentarer. Underbart att hora om din operation anni, hoppas det blir bra nu!

Vi borjar nu vanja oss lite vid att vara har och trivs verkligen super! Barnen ar underbara fran 5-18 ar + att det ar massa andra barn fran byn runt omkring. Aven personalen ar trevlig! Har nte riktigt vant oss med hur de hanterar tid. Tex idag sa de att vi skulle aka kl 9 men vi akte 12. Nar vi skulle ga i kyrkan borjade vi elva istallet for 9 som de sa. Forsta kyrkbesoket upplevdes mer som en forelasning. De var valdigt forvanade over att vi inte hade en bibel med oss. Alla har ar oerhort troende och ber ochh laser bibeln varje dag. Vi har forsokt forklara att alla i Svergie inte gor det men det har de valdigt svart att forsta.

Med tanke pa omstandigheterna forstar vi att de ber till gud. Fatt hora massor av gripande historier. Vi kan inte forsta hur de kan vara sa glada och oppna trots det de gatt igenom. Harom kvallen pratade vi med en pojke som tills med sina syskon bott pa barnhemmet i 2 mander. Fruktansvard historia med mord, misshandel och valdtakt. Helt galet alltihopa. Onskar att vi kunde hjalpa dem mer, vi kanner oss valdigt hjalplosa. Trots vad alla gatt igenom ar det underbart glada och snalla. Alla hjalper glatt till med stadning, tvattning, matlagning m.m.

Pa tal om matlagning sa ater de varje dag en slags grot av majsmjol, Nshima tilsammans med antngen en gronsaks eller kottgryta. Nshiman ska ni alla fa smaka hemma. Den ar mycket godare an den ser ut, valdigt mattande. I ovrigt ater vi ungefar som hemma och magarna mar battre an nagonsin.

Just nu ar det 30-40 grader ute och stundtals lite svalkande vinder. Kommer dock bli RIKTIGT varmt i oktober nar regnperioden invantas. Annu sa lange ar det valdigt behagligt klimat.

Kladkoden ar inte alls sa hard som vi trott hade def kunnat ta med oss mer linnen med smala axelband och klader som ar lite mer uringade men det ar lika bra att inte dra pa sig alltfor mycket uppmarksamhet, far redan nog mycket! Har dock traffat nagra vita manniskor sa helt ensamma ar vi inte haha. Ar nog sa mycket kryp och flygfan har men vi vanjer oss. An sa lange har vi inte stott pa nagra farliga djur. Tror dock de kommer mer myggor under regnperioden. Har sovit lite daligt pga varmen och myggradslan. Det ar inte sa manga men de ar lite skrammande med tanke pa vad de kan bara pa.


Ihelgen ar vi bjudna till familjen eriksson. Rolf Eriksson ar uppvaxt i stortrask en grannby till var sofia vaxt upp. Numera bor aven Rolfs son och hans fru Elina pa garden. Elina kom som volontar 2004 och blev sedan fast i Zambia.

Vara arbetsuppgifter ar fortf lite oklara men det vi gor ar bla:
Hjalper till med stadning, tvattning, matlagning och diskning. Pa eftermiddagarna, kvallarna leker vi, spelar fotboll, laser och hjalper vissa med lite laxor. Trivs jatte bra med barnen. Har dock umgatts mest med flickorna hittils eftersom dessa ar mer framat men vi sks agna mer uppmarksamhet till pojkarna i fortsattningen.

Hinner inte skriva mer nu!

Ha det bra!

Kram fran EmSo som verkligen trivs i zambia.