Fortsatt mycket nojda men med blandade kanslor

Skrivet 18/10

Vill borja med att saga GRATTIS Mossen! Seger i div 3, grymt

tjejer! Kul med div 2 spel aven om formen ar langt ifran pa topp efter sjukdomar och massor av Nshima haha. Aven om vi faktiskt joggat tva ganger denna veckan... Skamt asido vi hade valdigt garna varit med er igar och saknar er valdigt mycket. Far ta en julfest nar vi kommer hem!

Sen sist har det varit en hel del malning. Har dragit igang och avslutat ett malningsprojekt dar byggnaden med barnens sovsalar, kontor samt kok har malats om. Har fatt hjalp med arbetet av Pastor Marians son Sydney och har gatt riktigt snabbt. Da jobbade vi i och for sig 12 timmar i solen ett par dagar. Vi ar riktigt nojda med resultatet och vill tacka alla som hjalpt till ekonomiskt! Vill i samband med detta passa pa att varna for att kladda ner sig med oljebaserad farg utan lampligt losningsmedel att ta bort det med, ingen bra grej...

Har lanat ut 2 000 000 kwacha (ca 3000 kr) till Pastor Marian, vet att det inte ar optimalt att lana ut pengar har men var till ett valdigt bra andamal och har fatt lofte om att fa tillbaka dem 22 oktober vilket vi ska se till att gora.

Forra lordagen akte vi for forsta gangen ner pa stan sjalva (liftade=vanligt har). Vi var en bra stund pa marknaden. Kopte flipflops och tyger, sa kallade chitenger, ett slags sarongkjolar att t.ex. tacka kladerna med nar man jobbar. De gar aven att anvanda som dukar m.m.Vi var aven pa Uppercrust, som ar slakteri, cafe och bageri som ags av familjen Eriksson. De firade barnens dag med att salja barnhamburgare da det ingick ballong och ansiktsmalning exemplariskt utford av Elina och Cajsa. Cajsa ar en kompis till Elina som ar har i tre manader och framst ska hjalpa till med Elinas skolprojekt. Elina har dragit igang en liten skola for de sma barnen pa Chankwakwa med omgivning.

Pa sondagen var vi och sag Arteco spela fotboll i en grannby. De forlorade tyvarr men anda kul att se. Lite mer oorganiserat an hemma. Far val se om vi ar med nagon gang men da far vi nog vara radda om benen... Aven kul att se andra byar, manniskorna bor verkligen mitt ute i ingenstans i sma hyddor och utan el och vatten. Sa langt ifran de liv vi lever i Sverige...

Denna helgen spenderas pa Chankwakwa. Kom hit i fredags eftermiddag och hade en trevlig kvall med en del tjejsnack :) Igar solade vi vid poolen pa formiddagen, forsta gangen vi solat pa riktigt i bikni pa resan. Detta ledde till en del rod hud, framforallt Emmas lar var vackert rodrosa. At eftermiddagsfika hos auntie Mary, en av Dorothys systrar. Pa vagen fran garden stannade vi till pa farmens syltfabrik, var lite enklare an vi forvantat oss, se kommande bilder. Pa kvallen blev det lasagne (mums!) och bastu (!). Nej det ar inte vanligt att man badar bastu i Afrika, Rolf fick bastun i 60-arspresent och anvands varje lordag. Vi var lite skeptiska till en borjan men var faktiskt valdigt skont framforallt nar vi kunde svalka oss i den ganska kyliga poolen.Idag vantar lunch hos auntie Gladys, ingen syster men har kallar man alla auntie av respekt, kan vara ratt forvirrande ibland.

Har dragit igang nagra nya projekt for insamlade pengar, men inget vi kanner oss kvalificerade nog att utfora sjalva. Det ska byggas tvatthoar dar barnen kan tvatta sina klader, kanns lovande an sa lange. Kranar har bytts ut, valbehovligt eftersom de star och sprutar massa vatten vilket leder till att man inte far nagot vatten till koket bla. Att vatten star och sprutar kanns aven valdigt onodigt nar det ar el – och vattenbrist pa hela kontinenten. Vi vill aven kopa in slangar att kunna anvanda for bevattning istallet for den enda trasiga slang de nu flyttar runt och (forsoker) laga varje dag..

Det var allt for denna gangen. Har haft lite problem med internet anslutning varfor detta inlagg har drojt. Hoppas alla mar bra, nu ska vi ta ett dopp i poolen :)
For ovrigt tycker Sofia att det kanns valdigt bra nar Lulea Hockey gar bra!

Puss och Kram fran EmSo (observera att inlagget fortsatter nedan men ar skrivit 19/10)


Ytterligare tankar och funderingar. Vissa av er har fragat om fattigdomen. Fattigdomen ar sa nara men anda sa langt bort. Ingen skulle nagonsin do av svalt har pa barnhemmet for har finns mat, aven om kosten inte ar sa varierad. Daremot forstar vi inte hur endel manniskor i omgivningarna overlever. De bor mitt ute i ingenstans utan el och vatten samt att marken ar torr som fnoske. Dessa overlever mha egna odlingar. Skulle regnet utenbli under regnperioden innebar detta STORA problem for stora delar av Afrika. Enligt Rolf hander detta ca vart 7e ar.

Afrikanerna tar verkligen dagen som den kommer och planerar aldrig langt in i framtiden. Storhandlingar gors aldrig for detta har man aldrig rad med och exempelvis ar storpack dyrare i manga fall. En i kokspersonalen sa idag att hon skulle aka till Zimbabwe pa torsdag om hon kunde samla ihop nog mycket pengar, isf skullle hon traffa sin mamma for forsta gangen pa tjugo ar. Detta ar ett av manga exempel pa den kortsiktiga planering till stor del pga ekonmin.

HIV och AIDS ar ju fruktansvart vanligt, detta beror mycket pa fattigdom och okunnighet. I dagslaget vet ar man inte lika okunnig men det ar forsent. Sjukdomen ar alltfor utbredd och aven om bromsmediciner ar gratis har alla inte tillgang till detta eftersom de bor ute i byar och inte har tillgang till transport och dylikt. Vi blir paminda om sjukdomen varje dag och igar fick Erikssons veta att en av deras anstallda dott av AIDS. Oerhort skrammande och tragiskt men verklighet har i Zambia, vilket ar oerhort svart att forsta aven om man ar pa plats.

Att trosta ett barn som ramlat och slagit sig ar inte sa svart men vad sager man till en flicka som grater pa morgonen for att hon har dromt om och tanker pa sin doda mamma? Vad sager man till syskon som sett sina foraldrar bli halshuggna och sin lillasyster blir valdtagen? Vad sager man till dessa syskon nar de ber om hjalp eftersom de inte vet hur lange de far bo kvar pa barnhemmet och ar jagade av hamndlystna man samt att papper pa att de verkligen ar syskon verkar vara omojliga att fa fram? Det ordnar sig allt kommer bli bra.. Eller sa inte..

Vi forsoker dock gora sa gott vi kan och hoppas att narhet och en kram racker en liiten bit i alla fall. Kanner oss dock valdigt hjalplosa stundtals framforallt nar vi tanker pa att vi snart ska aka harifran och skiljas fran dessa underbara barn och ungdomar. Kanner sig tom nar vi tanker pa att vi mest troligt aldrig mer fa se dem. Tre manader ar en alldeles for kort tid for att hinna gora stor skillnad, vi ska dock gora varat basta for att ge stod samt att ta vara pa sista tiden.

Mycket kanslor nu men vi vill forsoka ge en liten bild hur vi kanner. Vi ar sa oerhort glada att vi gjort denna resa aven om allt kanns orattvist manga ganger.
Ta in detta och fanga dagen!